Att vara ett mod omfattade många uppgifter och påståenden som man var tvungen att följa. Du skulle vara självcentrerad, äga så många osedda importerade vinylplattor som möjligt, bära skräddarsydd kostym, helst från Carnaby street och röka franska filterlösa cigaretter.

Från plast, hotpants och rave till välskräddade streetkläder i naturmaterial. Linda och Anna vet hur Göteborgs elit ska kläs!

För tre år sedan bestämde sig Vibeke Temple Condro att starta eget som designer. Idag är Temple ett av Sveriges populäraste klädmärken och succén fortsätter…

Stilmedvetenhet, personifierande och en särskild genre inom musik har alltid varit mycket viktiga egenskaper inom de flesta ungdomskulturer. Om du körde runt på en scooter, helst en Vespa GS med fuskpälsklädd sadel och så många detaljer, accessoarer och attiraljer som möjligt, bar en italiensk skräddarsydd kostym och lyssnade på svart underground vinyl från Amerika, var du förmodligen en av så många ungdomar som på mitten av sextiotalet tog denna nya kultur till sina hjärtan.

De kallades mods. Modsen revolterade det mesta som femtiotalet handlat om; smala midjor, stor byst och krämiga hår. Modsen ville framhäva den storhet som fanns i att vara prydlig och renlig.

Modsen och deras kultur härstammar från de judiska medelklassbarnen i London som höll av snäva kavajer, modern jazz och rythm and blues. Mods är en förkortning av ”moderns” och gestaltade vad det glada sextiotalet egentligen handlade om, nämligen ungdom, mobilitet, mode och musik.

Att vara rätt klädd värderades som en magisk kod, vilket du skulle offra allting för. De olika könens kläder och stil var till en början relativt lika. Tjejmodsen använde sig av en väldigt manlig stil, med kavaj, maskulina skor och kortklippta frisyrer. När de gick ut klädde de upp sig för varandra, killarna använde kajal och dansade för sig själva. Modsen ville tona ner vikten i pojke/flicka och öka vikten i att vara snygg och cool. De som klädde sig ”rätt” och ledde modet kallades för faces medan de som levde i skuggan döptes till plastmods eller blöjmods.

Modsen tog avstånd från rock ‘n’ roll och var i stället helt frälsta i amerikansk, svart kultur. De bar runt på ett intensivt intresse för de senaste strömningarna inom blues och soul. Modsen var självsäkra och tyckte att allting de gjorde var det rätta. Att samlas, iklädd elegant kostym, skjorta, smal slips och parkas för att åka på en scooter – utflykt till Brighton över en weekend var en av många aktiviteter som man kunde se modsen utföra.

Att vara lite av en egoist ingick om man ansåg sig vara en äkta mod, så när man inte träffades och körde scooter eller rökte så ägnade modsen mycket tid åt att öka på sitt alter ego. Modsen kunde vandra runt och spendera väldigt lång tid på att hitta enstaka obskyra vinylutgåvor från deras förebilder inom musikens värld. De var också specialister på att just gå runt i små butiker för att hitta attiraljer till sig själva. Modsen spenderade enorm tid på att vara snygga, kaxiga och värst, det skulle vara av bästa kvalité, alltifrån affären där de inhandlade sina kläder i till spelen de ägnade tid åt. Spelen skulle vara klassiska, snygga och ha stil för att få uppmärksamhet. Spel som Schack och Backgammon var alltid välkomna inom modskretsarna.

Mitten av sextiotalet var tillägnat modsen, enligt dem själva. De var oövervinneliga och deras kultur skulle fortsätta leva vidare för alltid och för evigt vilket ofta nämndes. Under eran som var verkade det verkligen som om att deras påstående skulle hålla, modsens livsstil såg ut att kunna bli tidlös.

Men även om många mods var säkra på att detta skulle vara för alltid                               

hade det redan nu blivit en liten uppdelning bland modsen. Det hade bildats skilda subkulturer inom den stora mods - helheten. På den ena ytterkanten levde de som gick på konstskolor, ägnade dagarna åt mode och konst och som ratade det rena maskulina. På den andra sidan hängde de hårda motsatserna, de som bar jeans och arbetarkängor. I mitten gled mainstream – modsen runt tillsammans med scooter modsen.

Under tiden när modsrörelsen hela tiden fick fler och fler medlemmar och växte enormt hade den intima, lite speciella undergroundkänslan inom den innersta kärnan slutat att gro. Allting hade blivit för stort, för kommersiellt. Pressen och media hade blåst upp det hela och skapat en trend som populariserade modsen. Många hade hängt på utan att veta vad allting egentligen handlade om. Det hade bildats ytlighet vilket de äkta modsen verkligen inte uppskattade det minsta. Vid sextiotalets slut främst på grund av Vietnamkriget hade det börjar växa fram en ny ungdomskultur på den amerikanska västkusten, hippierörelsen. Precis som det hade varit med modskulturen medförde hippierörelsen en helt ny stil. När den till slut kom fram till Storbritannien blev det genast en markant splittring inom den innan så starka modsrörelsen.

De som prioriterade och var mer intresserade av själva trenderna, modet, stilen och den så kallade ”sextiotals looken” blev genast attraherade av det nya och intressanta.

Den massan svek modsen genom att gå över till hippierörelsen och börja bete sig enligt och efter deras normer och stilar som sade sig                               

vara mer ”intellektuella och hallucinatoriska”. Hippien hade fört med sig ett nytt ”kitt” som många accepterade, tog till sig och började använda.

En speciell klädstil, nya droger och ny musik för den trogna att leta upp, lyssna och lära av.

Nu när modsrörelsen var skakig och lite upp och ner abdikerade många, inte bara som sagt till hippierörelsen utan en del av modsen blev exempelvis skinheads och började lyssna på ska. Den stora modskulturen minskade och föll sakta isär.

Men, i alla kulturer och rörelser finner man ytterligheter, kvar fanns de trogna som fortfarande inte ville släppa taget om sin kultur. Istället för att bara tappa den eller låta allting flyta ut och neutraliseras grävde dem sig ännu djupare ner i den.

Nya begrepp skapades och nere i London kretsar spelades vid denna tidpunkt mest musik för de som gillade den svarta, mer funkiga stilen som hade importerad från Amerika. USA-releaserna var väldigt omtyckta och gjorde att dansgolven på nytt fylldes, denna gång med ”northern-soulare”. De som i norra och mellersta England samlade på okänd vinyl.

En del av de kvarvarande ”äkta” modsen, som de kallade sig förde kulturen till sin mest utstående spets. Modsens stil som från en början hade varit ett sätt att visa sin tillgivenhet och beundran att vilja efterhärma ”the black urban look” med klassisk enkelhet                               

övergavs. Modsens stil utvecklades till att bara tänka på att ha en stil som var så exklusiv, unik och påkostad som möjligt. De frångick sina gamla arbetarklassideal och dem blev allt mer elitistiska, till att slutligen se på sig själva som mer eller mindre gudar som härskade över världen de levde i.

Om du bor i Göteborg eller funderar på att avlägga visit finns det ett ställe du ska besöka – Global. Mitt på Vallgatan, i Göteborgs designkvarter, ligger nu den lilla ljusa butiken fylld med textila godsaker och smakliga assessorer.

För många år sedan, när man fortfarande tog bussar till okända platser för att dansa natten lång och Internetshopping fortfarande bara var längtansfull utopi var Global den coolaste butiken man kunde besöka norr om London. Idag har hypen planat ut och designen har gått från udda skärningar, plast och klara färger till välskräddade kläder för alla och envar som är det minsta intresserad av en mer klädd streetstil.

- Vi var i London och klubbade under en tid. När folk hejdade oss och undrade var vi köpt våra kläder föddes tanken på en hel kollektion, säger Anna, som äger och driver Global tillsammans med sin syster Linda. Jag hade gått ett par modeutbildninar här i Göteborg, gjort en del visningar i Sverige på klubbar och liknande (bland annat tillsammans med Mats&Moa, numera kända som Schalin på Kulturhuset i Stockholm), och funderade då på att söka skrädderilinjen till Central Saint Martins. Linda och jag hade åkt till London för att bättra på engelskan lite, men när vi märkte hur stort intresset var för våra kläder började vi fundera på en hel kollektion och kanske en liten butik. Detta var innan EU, så när vi märkte att pappersexercisen skulle ta mer tid än att rita en kollektion började vi snegla på Göteborg.

Sagt och gjort, Linda och Anna for hem till Göteborg och öppnade                

1993 butiken på Södra Vägen. Anna designade och Linda skötte företagsdelen, tillsammans drev de butiken. På den tiden var Södra vägen något av det alternativa, coola hörnet av Göteborgs centrum med skatebutiker, musikaffärer och andra unga designers. Kläderna var färgade av tidens anda och ofta i konstmaterial och klara färger. För oss som var tonåringar på den tiden gick ofta våra längtansfulla suckars tanke till de kläder som fanns i London, men som Global var ensamma om att göra i Sverige.

– I början sålde vi mest kläder nästan enbart till klubbfolk, kändisar och andra som ville ha lite mer annorlunda plagg säger Linda. -Vi sålde även en del till BubbeliBabbeli i Stockholm som blandade unga designers med etablerade.

Kollektionerna som följde fick stor uppmärksamhet, och klippböckerna blev allt tjockare. Modet vände från klubb till street, och det dröjde inte länge förens hela världen åkte skateboard och stagedivade på konserter.

– Det gick praktiskt taget över en natt, berättar Anna. Från att ha varit ett rätt hemligt märke för de invigda hade plötsligt halva stan på sig Globals t-shirts och shorts.

– Jag minns inte hur många vi tryckte, men de vi hade gick åt som smör i solsken, lite som märket We idag, ena dagen har några få en tröja eller så, andra dagen är hela världen klädda i We från topp till tå.

Efter ett par år på Södra Larmgatan började flera butiker expandera                

eller flytta. Anna och Linda hade hört att Vallgatan mitt inne i stan skulle bli en gågata med designinriktning, och fick tag i en lokal.

– Egentligen tyckte vi den var för liten, men läget och stämningen på gatan var oöverträffat. Idag ligger bland annat Krypton form, Designtorget, Granit, Svenskt papper och andra mindre klädbutiker grannar.

Idag finns Globalkläderna för både tjejer och killar. Haffa någon mellan 15 och 35 på gatan i Göteborg, och sannolikheten är stor att denna har både ett och två Globalplagg i garderoben. I min umgängeskrets är den klassiska huvtröjan i fleece inne på både andra och tredje varvet nu… Under de senaste året har den egna designen dock legat lite på is. Anna har sökt ny inspiration inom bland annat auyurveda och yoga, och planerar för förändringar i de kommande kollektionerna. De nya kollektionerna kommer troligen vara uppdelade i en större del med baskollektion och en mindre high end-del med lite mer exklusiva plagg.

- Jag vill gärna arbeta mer med naturmaterial, säger Anna. Välsydda plagg av ull, linne, bomull och tanken på att skapa plagg som håller för livet – inte bara för säsongen. Jag är trött på alla kollektioner som prånglas ut varje säsong utan tanke. I dagens slit och slängsamhälle är det så mycket som konsumeras utan tanke på framtiden, och det vill jag gärna ändra på!

Tygerna tillverkas idag i Sverige, och till skillnad från andra sys även kläderna här. -Vi har funderat på att lägga produktionen utomlands,                

men vill först se att förhållanden på fabriken är okej och att kvaliteten håller.

Anna svarar för design och talar varmt om den kommande kollektionen där inspirationen kommer från 60- och 70-talet, men även den äldre sortens filmstjärnelook. –Jag kan tycka att Stella McCartney har en cool attityd men kanske inte alltid hennes kläder men även Jade Jagger har också en skön inställning.

För att spana in de fantastiska huvtröjorna i fleece och alla andra toppenplagg, åk till Göteborg och ta dig till Vallgatan 22 i Göteborg snarast!

Enkla linjer till det yttersta, mode när det är som bäst. Klädmärket Temple vet allt om att följa trender med sparsamma sömmar. För det krävs mycket tanke bakom enkla lösningar. Det gäller det mesta har jag nu kommit till insikt med. När det kommer till mode vill de flesta klädskapare hitta nya sätt att fånga vårt intresse. Trender handlar ju trots allt om att vilja vara rätt i tiden samtidigt som man hittar ett sätt att få uttryck för sin egna individualism och kreativitet. Numera är det ju rent omöjligt att ha undgått 80-talets återkomst i garderoben så varför inte ta det bästa ur eran? Så en dag kom Temple upp från ingenstans känns det som. Men när jag i mitt sedvanliga soffmys passade på att bläddra igenom en väns imponerande samling Bon tidningar insåg jag att Vibeke följt tider och trender helt rätt redan sen starten för tre år sedan.

Årets kollektion är baserad på enkla tyger i starka enfärgade plagg och med 80-talet som inspiration. Det var ett sportinspirerat linne med kvinnliga snitt med texten "I adore my Temple" som gjorde att jag fick upp ett öga för märket. För är inte det ett mantra alla borde följa. Då menar jag att man avgudar sitt egna temple, sin kropp och sin identitet.

Det har visat sig vara allt annat än en slump att plagg jag plockar i favoritbutikerna har etiketten Temple fastsydd i kanten. När mode nu för tiden handlar mycket om accessoarer skapar de det ultimata. Kläder att kombinera till min oändliga hög med allt från halsband, armband och örhängen.

Kvinnan bakom märket heter Vibeke Temple Condro och har sedan                

tre år tillbaka producerat under sitt egna namn. Mystiken är dock total runt denna Vibeke. Med stor nyfikenhet ringde jag upp henne i hopp om att få ta del av hennes syn på designskapet och framgångarna. Tyvärr var nyfikenheten lika stor efter samtalets slut då hon tyvärr var för upptagen för en intervju.

Efter ett samtal med stylisten Ellen Hellstadius får jag dock lite mer känsla för tankegången bakom Temple. Hon talar om att löpa hela linan ut. Om att våga. Den trend som gäller för tillfället blir inspiration för en hel kollektion från Temple och just därför har klädstilen förrändrats mycket under de tre korta åren på marknaden. De har erbjudit allt från kvinnligt klassiska plagg med öga för detaljer till de numera omåttligt populära topparna som hänger löst över en bar axel.

Ellen ser likheter till danska kläddesigners och trodde själv från början att Temple hade danskt ursprung. Fördelen är även att Temple erbjuder mode till ett överkomligt pris. Ett steg upp från H&M vardagen utan att bränna hål på plånboken. Butiken på Östermalm ligger väl placerad i sällskap med andra märkesbutiker och placeringen höjer därmed trendnivån. Utöver butiken hittar du Temples kollektioner i butiker som Åhlens i Stockholm som numera imponerar med sitt märkesutbud. Om du, som jag själv, befinner dig i Malmö är det som vanligt Flying A som gäller.