Denna månad lämnar vi tillfälligt de längre resereportagen och rycker en ögonblicksbild från Simons resa i Nordafrika.

För.. det finns en plats långt härifrån. En plats där het sand beklär de krokiga gatorna kring de pulserande mötesplatserna.

Utanför fönstret leker en pojke med en get. Ömsom jagar geten pojken ömsom jagar pojken geten. Tåget har stannat på någon av de små stationerna mellan Tanger och Marrakesh. Kanske kommer vi att bli ståendes här lika länge som vid det föregående stoppet. Vi spekulerar i om det har något att göra med det regnoväder vi hört talas om innan vi lyfte från det snötunga Stockholm, men troligtvis inte.

Vid tågstationen i Tanger svedde solen våra vinterbleka nackar. Vi hade beställt kaffe med fet getmjölk och bara några timmar tidigare anlänt till Nordafrika med fantasier om tusen och en natt städer och trånga gränder. Där vid tågstationen serverades någon sorts baguetter fyllda med tonfisk, majonnäs och stora mängder friterade pommes. Vi åt för första gången av den nordafrikanska maten och ännu syntes inga tecken på magsjuka. Om vi vetat att den utlovade tågresan på elva timmar skulle dra ut på tiden hade vi säkert köpt med oss mer proviant.

Nu delar vi istället en påse svenska lantchips i väntan på att tåget ska börja rulla. Pojken med geten har blivit uppjagad på en stapel med tågrälsar och slår geten med en pinne mellan hornen. En man med stor svart huva kommer ridandes på en åsna. Vi skrattar och säger att Marocko består av en samling Jeddiriddare. Mannen som bär en klassisk kaftan ropar något åt pojken som fäktandes gör sig fri ifrån geten. Mannen sticker handen innanför det stora klädesplagget och tycks leta efter något. När han tar fram en mobiltelefon skrattar vi om möjligt ännu mer. Efter en stund rullar tåget igen och vårt äventyr i Nordafrika har just börjat...