För dagen bär jag en egendesignad tunika i sommarrandigt gardintyg baserat på ett original mönster från Maria, customized och naturligt slitna Schalinjeans, enkelt skärp och boxerkalsonger från HM, vit digitalklocka i retrodesign från Bohla / Beams, camomönstrade nervikta strumpor, ett par orange Nike Aqua Socks V och en tygpåse med tryck från Café Apres Midi, Tokyo.

Så går ännu en dröm om glamour i kras. Drömmen om att känns sig härligt underlägsen när modemaffian klätt upp sig, fuktat läpparna för allt påfrestande tomprat och alla meningslösa kindpussar, och är redo att inta Köpenhamns modevecka. Men väl innanför portarna på CPH Vision hittar jag varken det modemagasinsvackra folket eller de självsäkert hippa människorna. Istället känns de flesta påklistrat stylade eller avslappnat jordnära och grå. Jag känner mig inte dugg underlägsen, mer besviken.

Denna första dag verkar utställarna tävla i att se sura och besvärade ut i sina, ofta allt för stora, mössor och löst knutna skarfs. Samtidigt känns mässan liten och familjär trots att det är en av Skandinaviens största. Alla verkar känna alla, och det är lätt att prata med folk om man väl tar sig mod att störa dem.

Modemässigt är mässan en stor besvikelse i mina ögon; inget nytt, inte mycket kul. Som privatperson hittar man mer inspiration utanför mässlokalerna. På Köpenhamns gator, torg och bakgator, i små designbutiker och på Christiania (även om området inte direkt är känt för sina textila förmågor).

Även montrarna är menlöst inredda och de flesta saknar                                  

koncept eller ens en tanke bakom sin skyltning och upphängning av kläder. De större märkena såsom Diesel och Miss Sixty har större rumsliknande montrar där man möts av mer eller mindre lättklädda (i fallet Miss Sixty, halvnakna) värdinnor som frågar om man har avtalad tid. Vad detta skådespel ska ge för intryck förstår jag inte? Det är bara att lämna sitt kort och glida in. Inne hos miss Sixty har man byggt upp små öar med broar kantade av små frigolitbitar, det bjuds på gratissprit och en dj spelar tråkig house. Inte mycket roligare, bara mycket dyrare.

Vi tröttnar snabbt på att gå runt bland utställarna. Då är det trevligare att sätta sig i cafeterian och i den tryckande värmen njuta av en kall Tuborg. Här träffar vi bland annat de sköna killarna bakom det svenska t-shirtmärket Whipping Floyd och en designer från det relativt nystartade Pour som skrattande sitter och beklagar sig över hur pinsamt det är att danska Samsö kopierat ett av deras plagg rakt av.

Frågan om kopiering kommer på tal och folk radar upp historier om deras tid på företag som HM och JC. Hur de gång på gång uppmanades till att kopiera, ibland lite grann, ibland rakt av. Den värsta historien berättar om hur JC inför en fotografering inte hade fått fram ett provplagg. Istället valde man helt enkelt att fotografera originalplagget som man plagierat rakt av. Själv för jag direkt tankarna till deras "Ape World" och "Dolly & Pops - from Harajuku with love" - plagiat när de är som mest pinsamma och skrattretande.

Jag går förbi Johan Lindeberg (tror jag) som sitter i sin monter och småpratar med folk som inte vågar annat än att lyssna. Han ser ut att gilla öl. Jag gillar inte Johan Lindeberg. Jag gillar inte J. Lindeberg. Det är mässans andra                                  

dag och jag bär en beigefärgad fiskarmössa från Louis Vuitton, second hand-solglasögon i mörk plast med metallbågar, limiterad A Bathing Ape t-shirt med stort tryck, vinrött japansktalande armbandsur från Beams, grå trekvartsbyxor från Adidas, porrkalsonger med stor logga från Fila, svarta strumpor, schackrutiga slip-ons från Vans , en grön camomönstrad tygväska från A Bathing Ape och anlag från både mor och far.

Mycket är förändrat denna dag. Mer folk, gladare utställare (som insett att den där stora mössan kanske inte var helt rätt), mer gratissprit och värdinnor och vältränade, halvnakna killar som går runt och gör reklam för underkläder. Det är lite mer tempo, lite mer liv och mycket roligare. I mitten av allt ser jag äntligen några hippa japaner och en äldre man som liknar en korsning av Andy Warhol och Hugh Hefner med två unga modeller på varsin sida om honom.

Till min besvikelse verkar japanerna intresserade av Punk Royal - märket som blivit mest känt för sina armebyxor med tryck. I Danmark har de funnits i knappt ett år och syns precis överallt. I Sverige bara strax över sex månader med fortsätter att sälja slut innan man hinner producera nya. Jag gillar inte Punk Royal-byxorna. De är inte snygga och inte ens en, av gud, underbart välskapt kvinnorumpa ser bra ut iförd dem.

När man sedan blir informerad om att byxorna köps in för 3 kronor styck från Italienska flygvapnet, för att, med ett extra litet screentryck, säljas för 699 kronor i butik, blir man ju inte gladare. Bra business om inte annat. Jag tar en gratis specialdesignad flädercider som tröst.

Vi går mot modevisningen som snart ska börja. På vägen hinner jag med ännu mer gratissprit serverad av lättklädda damer. Bakfyllan från gårdagens fester i Köpenhamn och Helsingborg ersätts med en känsla av välbehag.

Trots att det bara är en kvart kvar tills det ska börja är vi nästan de första på plats. Jag fantiserar om dvärgar på podiet och utdrag från en massa Jackass-avsnitt. Lokalen fylls med folk och den ovanligt söta tjejen på slagverk gör sig redo. Dj:n släpper skivan, första beatet och så är det igång. Modellerna ser danska och inte allt för erfarna ut. De går inte lika självsäkert som modellerna på tv och de söker ögonkontakt med publiken istället för att blicka rakt in i kamerorna eller väggarna. Vilket är underbart då de titt som tätt stannar rakt framför mig. Snurrar. Stannar. Ler varm och sväljer mina ögon med blicken så det pirrar i magen.

Annars imponerar eller överraskar ingen förutom den talangfulla tjejen på slagverk som lyckas se avslappnad, glad och spontan ut samtidigt som hon är taktfast och skicklig. Hummel visar en del kul kavajer med huva och Day några skjortor med matchande slipsar, men i övrigt flyger lätt blicken ut över publiken istället. Inte ens när de obligatoriska nakna brösten dyker upp ökar intresset. Istället tycker jag lite synd om den lilla flickan som gång på gång får bära de mest avslöjande kläderna. Hoppas att hon i alla fall får mer betalt än de andra modellerna.

Vi går och tar ännu en Tuborg, innan vi plockar på oss en massa gratisprylar och åker hem. Som vanligt, och alltid lika sorgligt, var den bästa behållningen med Danmarksbesöket den billigare spriten.                                  

Det har varit rätt tyst på krigsfältet ett tag nu men nu äntligen är det dags att putsa rustningen och sätta igång och bygga i byn för att försvara sig. Eller varför inte gå ut på krigståg om så önskas. Det jag pratar om är så klart spelet Warcraft III: Reign of Chaos, producerat av Blizzard och nyligen släppt till både PC och Mac. Blizzard som också har hunnit med att göra sådana stora titlar som Diablo och Starcraft sedan företagets start år 1994.

Tidigare versioner av Warcraft har funnits en längre tid på marknaden och lockat en stor och bred publik och nu är alltså äntligen uppföljaren här med en mängd nya funktioner och garanterad spelglädje.

Man kan välja att spela Warcraft III på lite olika sätt, precis som i tidigare versioner. Dels kan man välja att spela ensam i s.k. Campaign Mode. Då gäller det att klara olika uppdrag som hänger samman som en berättelse. Korta filmsekvenser utgör då också inledningar till varje nytt uppdrag.

Om man hellre vill möta andra spelare via nätverket eller via Internet går det också bra. Detta alternativ gör också att spelet blir mer långlivat eftersom du alltid kan möta nya spelare som har andra strategier än dina tidigare motståndare. Att spela tillsammans med någon mot datorn eller mot några Internetspelare kräver faktiskt just en bra och strategisk krigshjärna. För det gäller hela tiden att ligga steget för motståndarna och det är inte alltid det lättaste.

Ser man på själva tekniken så är den största skillnaden i denna version i förhållande till tidigare Warcraft-versioner helt klart grafiken, som nu är helt gjord i 3D. Du kan med                                  

andra ord följa striderna precis som om du själv vore där ute på fältet.

Det enda negativa som detta medför är att man behöver en rätt snabb dator för att detta ska gå smärtfritt. Och ibland räcker inte ens det... för när datorn väl kommer med en jättearmé och all magi hänger över ens by så blir det svårt att hinna med att kontrollera sina figurer trots en dator med högsta prestanda. Detta tycker jag är väldigt synd, för att befinna sig mitt uppe i en blodig strid utan att kunna göra något kan faktiskt få de flesta att bli rasande och tappa lusten.

Vad gäller spelkänslan i Warcraft III så kan nämnas att kontrollerna är mycket enkla att förstå. Det enda som kan ta sin lilla tid är att förstå hur man använder magin för de olika hjältefigurerna. Spelet lyckas också skapa en skön känsla när man hör sitt folk springa med guld från gruvan eller när man står ute på krigsfältet och gör sig redo för det stora slaget.

Något som man även lagt till i den nya versionen som jag välkomnar stort är att det nu finns två nya raser att välja mellan; de odöda och nattalverna. Självklart kan man fortfarande välja mellan människor och orcher också. Varje ras har också tre olika hjältefigurer och dessa har olika specialegenskaper. Dessa egenskaper kan sedan förbättras ju högre level man får och en högre level uppnår man genom att döda olika monster eller motståndare.

Så pila iväg och köp Warcraft III nu. Detta spel är något som kommer bli en storvärme hemma i lägenheten när vintern rullar in över vårt land.                                  

Svensk modern livsstil är eftertraktad i Japan och då kanske i synnerhet i Tokyo. Den kommersiellt gångbara delen av den svenska livsstilen utgörs av design, mode, musik och konst. Att den kulturella tillställningen Swedish Style in Tokyo bidragit till detta intresse är ett faktum då dess omfattning ökat för varje år den genomförts. Ett av de svenska företag som visat ett tidigt intresse för Japan och tillställningen är David design. Förra året deltog man genom att upprätta en temporär butik i anslutning till SST och i år har man tagit steget fullt ut genom att öppna en permanent butik i centrala Tokyo. Etableringen blir också den första i sitt slag för David design utanför Sveriges gränser, låt oss hoppas att detta bara är början.

Butiken ligger närmare bestämt i det populära distriktet Daikanyama och i Collex Living Building. Upplägget för butiken i Tokyo skiljer sig något från de svenska butikerna. För att möta den asiatiska kulturen och samtidigt bibehålla den avslappnade atmosfären har butiken försetts med möjligheten att ställa ut konst, en liten blomsterbutik och en théshop där man kan avnjuta färskt thé från orienten. I mina öron låter det som det till och med kan få de mest stressade tokyoborna att vallfärda för en stunds ro och avnjutning i svensk designmiljö när den är som bäst.

Som alltid är det lätt att drabbas av storhetsvansinne eller hybris när efterfrågan är stor och som svensk kan det just nu vara lätt att falla dit med tanke på japanernas stora törst efter svensk design, mode, musik och konst. När jag säger stor så utgår jag från hur intresset för Sverige ökat från att vara närmast obefintlig till något värt att nämna. Här kan vi definitivt se att David design valt att ta till sig den asiatiska kulturen och på ett exemplariskt sätt genom att blanda                                  

japansk och svenskt. För vad är mer asiatiskt än blommor och thé? Att dessutom justera och anpassa delar av möbelsortimentet för japanska mått och behov är ett tecken på sund acklimatisering och det utan att för den sakens skull tappa det svenska.

Konceptet är snarlikt de svenska butikerna med undantag för konstutställningen, blomsteravdelningen och théshopen samt att det övre planet i butiken nästan uteslutande tillägnats åt ett sortiment mer inriktat på kommersiella lokaler(företag, butik osv.). Totalt är butiken 500 m2 och huserar som sagt på två plan i en luftig och avslappnad miljö. Arkitekten som anlitades för uppdraget är Mr. Yoshito Sawa, han är en av Japans främsta och eftertraktade arkitekter. I övrigt återfinns det karaktäristiska sortimentet med konceptmöbler, böcker, cd-skivor, förvaringsmöbler och andra detaljer för hemmet.