Han är flitig på att figurera i media David, och han gör det med en känsla av glans som många andra saknar. David har till dags dato varit verksam i designbranschen i 13 år, och fler år lär det bli, var så säker. Truppen på David design, består idag av 14 personer som omfattar såväl butikspersonal som kontor. Att David själv inte är formgivare inom design kan kanske förvåna, men samtidigt kanske detta faktum snarast uppfattas som litet originellt inom både branschen och hos kunderna. David design har sedan många år tillbaka väletablerade kontakter med formgivare så där går det knappast någon nöd.

David gav sig i på designbranschen 1988 då han slog upp portarna för David design butiken i Malmö. Faktorer som motiverade David att dra igång karusellen var hans genuina entreprenörsanda och intresse för design. När SuperLounge frågar om Davids minnen av sina tidiga år i branschen nämner han designers som Philipe Starck, Morisson, personer som ju onekligen var starkt tongivande under sent 80- tal och tidigt 90- tal. David konstaterar också att gruppen svenska designers vid denna tid var klart begränsad, medan det idag närmast är tvärtom.

För Davids del har utvecklingen de senaste åren inneburit en etablering inom designbranschen både nationellt och internationellt och ett stort nätverk. På senare tid har närvaron blivit mer fysisk i samband med öppnandet av David design butiken i Stockholm, nåja i alla fall för oss i Stockholm.

Till en början kan man faktiskt förvånas något över att det inte finns några externa finansiärer bakom konceptet David design, men i takt med att David beskriver sin affärsfilosofi                                  

och det dreamteam som finns inom David design klarnar allt. Det ligger helt enkelt i affärskonceptet att verksamheten skall expandera organiskt och helt utvecklas av de personer som verkligen utgör David design. David minns för övrigt att han inte ens fick starta-eget-bidrag när han ansökte om att starta företaget en gång i tiden.

Hitintills låter det kanske som om David gör allting själv, men så är det självfallet inte. Han har en rad duktiga kompanjoner vid sin sida, den som exempelvis har näsa för vad butikerna ska ta in i sitt sortiment är Madeleine Ahnell. När det gäller försäljning och utveckling av David koncepten står Peter Simonsson vid rodret. Att ta in rätt saker och synas på rätt sätt menar David är av yttersta vikt. Även ett litet misstag kan i längden riskera att påverka såväl butikernas försäljning som varumärkets trovärdighet.

Tiden från start till idag beskriver David som huvudsakligen bestående av tre perioder, där den första perioden handlade om att starta och bygga upp den första butiken i Malmö. Sortimentet bestod i denna butik av produkter från både kända och mindre kända formgivare. I början av 1993 påbörjades tillverkning i egen regi bestående av enkla och funktionella basprodukter.

Året därpå påbörjades distribution till andra butiker runt om i Sverige och därefter har det rullat på rejält. Idag har David till vår stora glädje hunnit etablera en butik i Stockholm samt en tillfällig butik i Tokyo i samband med Swedish style in Tokyo utställningen. Det finns också en egen designlinje vid namn Dd som bara säljs i David designs egna butiker.

Motivet till den temporära satsningen på en butik i Tokyo                                  

anger David vara den senaste tidens hype kring skandinavisk design i Japan. Och pricken över i:et blev definitivt den svenska designutställningen. David ser ännu större möjligheter med Japan och tar upp exemplet med Paul Smiths expansion i Japan där man lyckats etablera ca: 200 butiker, medan det endast finns 5 st i England.

Om man bortser från den enorma skillnaden i folkmängd tycker David även att det finns många likheter mellan Sverige och Japan, där bägge länder tycks ha en försmak för ett enkelt och avskalat formspråk. Det finns också ett stort intresse för små detaljer och prylar av diverse slag. Med andra ord finns rimligen en hel del intressen som David design borde kunna tillgodose. Detaljer som att man exempelvis anpassat möbler och produkter till ett mindre format som lämpar sig för japanska boendemått har fått ett varmt mottagande.

Davids exemplifiering med kläddesignern Paul Smith för oss in på ämnet förebilder. Några direkta förebilder har dock inte David, men nämner att han i likhet med många andra ständigt inspireras av entreprenörer inom olika branscher, vilket kan omfatta alltifrån formgivare till tidningsutgivare och musikförlag.

Under åren har David hjälpt till att dra upp många nya svenska designförmågor i formen och designens rampljus, framförallt genom att distribuera deras produkter. Han minns mycket väl när han tog in en av Tomas Sandells och Jonas Lindvalls första kreationer, och sedan dess har det blivit en hel del fler designers inom David designs väggar. Idag finns t.ex. storheter som Claesson, Koivisto, Rune, Jonas Lindvall, m.fl. representerade. David och hans team                                  

jobbar kontinuerligt med att identifiera nya förmågor, några av de senaste i raden är Monica Förster samt Johanna Egnell.

Butiken David design förmedlar tveklöst en viss form av livsstilskoncept. Ett koncept som bl.a. innefattar möbler, design detaljer, kläder och musik. Det handlar om att erbjuda saker som känns besläktade på ett naturligt sätt. Eller som David själv väljer att uttrycka det "Idag handlar det mer om att hitta den rätta känslan, och den uppnås inte enbart av att sitta i en väldesignad fåtölj utan uppstår i kombination med lite skön musik, en god bok samt en välsmakande fruktjuice".

Till vår stora förtjusning förklarar David att i vår kommer vi dessutom att få se David designs egen klädlinje. Till en början blir det dock inte fråga om något större utbud, det handlar mer om enkla men väldesignade och funktionella basplagg, vilket rimmar väl med det övriga utbudet. När det gäller expansion så är det något som pågår ständigt under olika konstalationer, nya återförsäljare och butiker är några exempel.

På frågan om David ser någon skillnad mellan Malmö och Stockholms kunderna har han följande uppfattning. Största skillnaden mellan butiken i Malmö och Stockholm tycks vara att Malmöbor tenderar att fundera lite noggrannare innan de köper något medan Stockholmare verkar agera något mer impulsivt. Självklart har också storleken på butikerna och efterfrågan ett avgörande finger med i spelet.

Nyligen lanserades David designs "imaginary discoteca", en skiva där den Schweiz-baserade dj:n och journalisten                                  

Oliver Rohrbach står för musikvalet och mixningen. Artister som medverkar är Bertrand Burgalat, Alex Gopher och Michel Houellebecq och soundet är chillat men ändå fullt av glammig klubbkänsla.

Om man inte visste bättre så skulle man ju kunna tro att det var Dd som kontaktade Oliver, men det var faktiskt tvärtom. Oliver befann sig på ett Sverigebesök när han av en ren slump trillade in butiken i Stockholm. Direkt uppstod känslan av att här skulle man kunna skapa något. Att Oliver jobbar med att förse modekedjan Bally med rätt image musik i deras butiker runt om i världen underlättade antagligen en del.

Samma kväll som denna intervju gjordes fick SuperLounge nöjet att delta vid en liten releasefest för Dd's skivsläpp av "imaginary discoteca". Kalaset bjöd på en samling av Sveriges design-, mode- och kulturelit, samt självfallet även fräna drinkar och tilltugg á la David design. Musiken var naturligtvis en viktig ingrediens och kvällen till ära så hade just Oliver Rohrbach flugits in för att skapa den rätta glammiga stämningen.

Loungekänsla är ju ett begrepp som fått en allt bredare betydelse och exponering på senare tid, och som en avslutning på intervjun ville vi självklart ta del av vad loungekänslan innebär för en världsvan person som David.

Vad bidrar till en bra loungekänsla David?

För mig handlar det om att slappna av och slippa stress och njuta av livets goda för en stund. Koppla av och få lite distans på tillvaron helt enkelt.

Jag såg den för första gången i ett utländskt magasin för något år sedan. Efter det har jag sporadiskt hållit utkik efter den i klockaffärer, bara för att få veta att den svenska importören inte tar hem den till Sverige. Det var inte förrän vid en resa nyligen till Tokyo och ett besök på det gigantiska elektronikvaruhuset BIC som jag hittade mitt exemplar.

Klockan jag pratar om heter Citizen Promaster Tough. Citizen har inte direkt gjort sig känd för att tillverka vackra klockor - pålitliga men lite tråkiga dykarur är väl de associationer man får till märket. Men här har de japanska teknikerna och formgivarna verkligen lagt ner jobb på att kombinera funktionalitet med medveten design ända ner till detaljerna. Hela klockan andas understatement. Vid ett första påseende ser den nästan ordinär ut, men tittar man lite närmare väcks genast intresset.

Modellnamnet, "Tough", ger en föraning om vad det här är för sorts klocka. Boetten är gjord i helgjuten dura-titan som enligt tillverkaren är fyra gånger hårdare än vanlig titan. Materialvalet påstås göra klockan 2,5 gånger mer stöttålig än en klocka i stål. Boetten i titan gör dessutom klockan extremt lätt att bära. Ett 2,5 mm safirglas håller reporna borta. Och armbandet i kevlar (samma material som i skottsäkra västar) lär inte gå av i första taget. Det soldrivna urverket ger vid full laddning en energireserv för sex månaders drift. Risken att klockan ska stanna är därmed obefintlig. Dessutom är urverket tre gånger mer antimagnetiskt än vanliga klockors - vet inte varför, men det är säkert bra.

Trots att klockan är stor (40 mm i diameter) ger den ett                                  

smäckert och välbalanserat intryck. Det robusta materialvalet: titan, safir och kevlar kontrasterar mot de mjuka linjerna i övergången mellan olika ytor. Vi snackar inte fet Rolexdinka här. Även färgställningen är sober: matt titan, djupsvart urtavla och grafitfärgat armband.

Den detalj jag gillar mest är kronan som man ställer in tiden och datumet med. Med nästan mikroskopiskt små piggar påminner den om en detalj från en finmekanisk apparat från 50-talet. Ytterligare en lustig detalj är att man på armbandet kan gravera namn, nationalitet, blodgrupp och personnummer. Klart tveksamt användarvärde, men ytterligare ett bevis på att man har lagt ner mycket tid på de små detaljerna.

Citizen Promaster Tough håller en smakfullt låg profil. Återstår nu bara att se hur "tuff" den är i långa loppet.

I Stockaryd ligger Ihreborn Produktion. Här skapas möbler under namnet Cool, vilket inte känns helt opassande. Men med cool skulle jag i detta fall främst lägga betoningen på värdeord som "lounge" och "soft" och mindre på "trend" och "attityd". I linjen, som är Ihreborns egen design, finns soffor, fåtöljer och tillbehör som fotpallar, tyger och olika val av ben.

Det jag tänkt lyfta upp här är fåtöljen Love Seat. Eller kan man verkligen klassa den som en fåtölj? Med en bredd som mer än väl tillåter två personer att samtidigt lounga framför TV:n är det kanske något som kan diskuteras, av den som orkar med sådana hårklyverier vill säga.

Hur som helst är det just en sådan fåtölj jag letat efter under ungefär ett drygt år. Jag vill nämligen ha just en sådan bredd på fåtöljen som vissa biografer fortfarande har i raden längst bak, en sån där man precis kan sitta två stycken, därav rimligen namnet love seat.

Varför vill man ha just en sådan fåtölj? Jo, förutom det uppenbara skälet, som ju kopplar till namnet, så handlar det naturligtvis delvis om viss utrymmesbrist, men inte bara det. För trots att de flesta soffor, även vanliga tvåsitsiga, är så breda så att man utan vidare kan sitta tre stycken i den så vill sällan någon sitta i mitten, eller hur?

Det känns ju på något sätt som att man flyter runt helt okontrollerat och saknar ett rimligt stöd åt något håll. Visserligen inte något direkt problem i sig, men bor man i lägenhet med ett någorlunda begränsat utrymme känns det en aningen meningslöst med en soffa som bara utnyttjas till två tredjedelar. Det utrymmet kan ju utnyttjas till någonting                                  

annat, i detta fall faktiskt en Glowblow-lampa från Snowcrash (se SuperLounge No. 7 Vol. 1.) samt ett soffbord från David design.

Love Seat är alltså enligt min mening ett suveränt val för den som önskar en både "cool" och bekväm fåtölj för eget bruk, men som också ska kunna komma till användning då någon ytterligare befinner sig i din lya.

Ihreborn har ett flertal ytterligare linjer, t.ex. Boss, Stram och Florens. Flera av linjerna är designade utanför Ihreborn Produktion, t.ex. klassikern Arabesk, designad av Folke Jansson på 50-talet. En fåtölj som Vitra Design museum tagit med i sin exklusiva samling av sittmöbler designade av s.k. "nyckeldesigners".

Trevligt är även att Ihreborn erbjuder ett relativt stort utbud av olika linjer av tyger till sina soffor och fåtöljer. Tyglinjerna går under namn som Safari, Miami, Papaya och finns i ett flertal färger och nyanser.

För att slutligen säga något kort om de övriga linjer Ihreborn för så tycker jag att det genomgående temat verkar vara enkelhet och renhet i designen samt noggrannhet i materialvalet. Rätt så lagom skandinavisk avvägning mellan tilltalande design och funktionalitet med andra ord, och mycket av produktionen skulle säkerligen gå hem i t.ex. Japan.